En sak som jag verkligen har tänkt mycket på är Sverigedemokraterna, men ännu mer de människor som röstar på dem. Jämfört med de flesta SD:are är jag en empatisk människa. Detta innebär att jag både kan förstå människor som kan rösta på SD och den situation som invandrare har det. Varför påstår jag att de flesta människor som röstar på SD saknar empati? Jag gör det på de grunder att de brister i förståelse för andra människor som är olika en själv. För mig är empati förståelse, och förståelse kan leda till respekt. Respekt leder i sin tur till fred istället för konflikter. Nu är det så att det finns lika många människor med invandrarbakgrund (och då menar jag inte bara de som kommer från så kallade ”MENA”-länder, som SD så fint uttrycker det) som saknar empati som det finns svenskar. Idioti är inget unikt och framförallt inte relaterat till kultur eller etnicitet. Detta är viktigt att påpeka för jag vill inte påstå att SD:are är värre än andra människor. De är människor de också. Det som däremot bekymrar mig är bristen av kunskap och kritiskt tänkande, och efter att ha läst många kommentarer både på Youtube och på andra ställen på internet så kan jag med säkerhet komma till slutsatsen att rationella SD:are är mycket, mycket ovanliga. Det är nästan faktiskt som en religion, och om man ser religion ur ett typiskt antropologiskt perspektiv som ett meningsskapande uttryck, då är SD och dess anhängare definitivt religiösa. Ja, Sverigedemokraterna är kanske till och med en myt. Och precis som många irrationellt religösa människor så upprepar SD:are dogmatiskt samma mantran, ”nej, SD är inte rasistiska”, ”bara för att man är emot invandringen så är man inte rasist”, ”men vi vill ju bara värna om svensk kultur”. Detta är bara tre av många typiska utlägg man både hör från partimedlemmar som Jimmie Åkesson men även de som stödjer SD och dess politik. Tanken med detta inlägg är att jag främst till disputera dessa åsikter och visa på att de inte är logiskt hållbara.
För att förstå hela problemet i systemet så måste man gå tillbaka till ordet multikulturalism, eller som det i folkmun brukar kallas: mångkultur. Multikulturalism beskriver ett fenomen där ett samhälle ger uttryck för många olika kulturella företeelser och värderingar. Det kan vara musik, religion, kläder och etik. Retoriken varför invandring är dåligt brukar ofta kopplas till mångkulturens negativa aspekter, som till exempel muslimsk extremism. Problemet är när man drar slutsatsen att när muslimer som anländer i Sverige börjar uttrycka extremistiska tankar och det bör likställas med mångkultur, då har man inte riktigt föstått den fulla innebörden av ordet i sig. Mångkultur behöver inte, och bör inte enligt mig, syfta på hur olika kulturer inom ett samhälle är polariserade, utan snarare på den kommunikation mellan kulturerna som uppstår, som i sin tur get upphov till nya kulturella yttringar. Det är dessa yttringar som framförallt är mångkulturella i min mening. Idag hade jag en typisk multikulturell erfarenhet då jag var och beställde mat i en thai-restaurang. Medan jag väntar på min mat så kommer det en man in som tydligen inte kan prata svenska. Vad som uppstår är en mycket lustig situation där killen som står i kassan får förklara för den nya kunden vad det är som står på den svenska menyn på engelska, fast det handlar om thailändska rätter med thailändska namn. Det fanns alltså åtminstone fyra olika kulturella uttryck inblandade i detta fragmentariska möte: svenskt språk, thailändskt språk, thailändsk mat samt engelskt språk. Detta är mångkultur, då kulturer möts. För mig är inte mångkultur när två olika kulturer vägrar att kommunicera med varandra, för det är inte mångkulturens faktiskt verkliga ansikte. När en människa påstår att han eller hon alltså är emot mångkultur, då är han eller hon inte bara emot en viss kultur utan även alla dessa kulturella möten som hela tiden sker i vårt samhälle. (Dessutom, om man ska tolka ordet enligt sin striktaste mening, har Sverige som nation alltid varit mångkulturellt eftersom vi bland annat har samer som bor inom den svenska nationens gränser.)
Så vad är det då man egentligen försöker säga när man är emot mångkultur? Ofta kommer argument upp som att ”vi ska inte behöva anpassa oss till dem”, som om mångkultur automatiskt innebär att alla människor till slut blir en homogen grupp och att denna homogena grupp förstås som någonting mycket negativt. Framförallt så förstås här homogen som islam, att vi alla helt plötsligt skulle gå och bli muslimer. Nej, riktigt så är det väl inte. Det viktiga att förstå är att när människor möts utbyter vi hela tiden kulturella yttringar med varandra. Så medan amerikaner är lyckliga över sina IKEA-möbler mumsar vi glatt i oss våra hamburgare. Framförallt inom konsten är multikulturalism mycket vitalt för att konsten ska kunna få fortsätta utvecklats. Goa trance skulle till exempel inte existera utan multikulturalism. Band som Behemoth och Nile skulle också låta mycket annorlunda, och band som Orphaned Land skulle förmodligen inte ens existera. Inom en svensk kontext innebär detta att medan någon börjar få försmak av musik producerad i Mellanöstern (och vi har ju typexempel med låtar som Tunak Tunak Tun som gjort stort genomslag även i västvärlden) så börjar en islamsk familj äta köttbullar och pannkakor, medan svenska familjer börja tycka att det där med cous cous, det var ju inte en så himla dålig idé. Och det viktigaste av allt, vi VÄLJER ALLTID HUR vi vill vara. Det går inte att betona vikten av detta. Och den valfriheten har ingen rätt att ta ifrån någon. Vill du inte lyssna på musik som Tunak Tunak Tun så är det helt upp till dig, och vill man inte äta köttbullar behöver man inte göra det heller.
Nej, det faktiska problemet verkar vara tron i att det som man anser är autentiskt svenskt kommer att försvinna. Men vad är autentiskt svenskt? Om man skulle göra en undersökning så kommer man kanske få svar som julafton, köttbullar, midsommar, snaps och sill. Kanske lite andra alternativ. Men är verkligen det som vi tycker är svenskt enbart begränsat till traditioner och mat? Och vad är det som skulle stoppa oss att fira midsommar och att äta köttbullar? Ja, då kommer argumentet ”att vi får inte göra det för de känner sig kränkta”. Vilka är faktiskt kränkta? Muslimer förstås. Som om alla muslimer blir kränkta av existensen av att svenska köttbullar serveras i skolan för det skulle ju kunna innehålla fläskkött. Nja, riktigt så illa är det inte. De flesta har nog ingenting emot att varken äta fläskkött eller köttbullar. Eller att fira midsommar för den delen. Att få fira midsommar är att ta del av vad de uppfattar som arketypiskt svensk kultur, så för många invandrare med muslimsk bakgrund kan jag bara se det som att många skulle uppskatta en inbjudan, för då känner de sig ju välkomna och en del av gemenskapen. Dessutom är det viktigt att förstå att de som väsnas mest är alltid de som är minst i antal. Som om man blir fler bara om man kan skrika tillräckligt högt. Extremister alltså. Detta är sant för alla olika typer av samhällsgrupperingar. Och vad är det som händer? Jo, en övervägande majoritet håller helt enkelt inte med och världen går vidare som förut. Titta bara på rent homofobiska uttalanden som vi har haft från kristna extremistiska grupper. Bara för ett par få kvackar om en viss problematik representerar de aldrig hela sin grupp, bara de som håller med dem. Och det är viktigt att förstå. Detta är någonting som åtminstone Jimmie Åkesson inte riktigt har fattat än, då han argumenterade för att muslimer som etnisk folkgrupp utgör ett hot mot svensk kultur. Alltså inte bara muslimska extremister. Det där med att veta hur man uttrycker sig är svårt, men generaliseringar har ingen gynnats av. Hittills har jag inte heller sett honom lyckats reda ut hur han ska göra skillnad på muslimer som etnisk folkgrupp och extremister, för han använder sig hela tiden av slippery slope-argument.
En annan sak som ofta brukar komma upp i diskussionen om mångkultur är hur muslimsk kultur inte går ihop med en svensk, för att muslimer har till exempel en sån dålig kvinnosyn. Ok, så hur pass mycket skiljer sig kvinnosynen generellt i muslimska länder jämfört med den svenska? Tja, inte så mycket verkar det som, för vi ska ju inte gå och tro att vår egen kultur har den bästa kvinnosynen. För det första är vilar mycket av svensk kultur på en kristen kultur och den kristna kulturens kvinnosyn. Den kristna synen bygger på ett patriarkat, och där är kvinnan underordnad mannen. Vi behöver ju bara gå tillbaka till tidigt 1900-tal där kvinnor inte hade egen rösträtt och i princip inte fick göra någonting utan mannens tillåtelse. Mannen ägde kvinnan. Dessutom bygger den kristna värdegrunden på att kvinnlig sexualitet inte är önskvärd. Det räcker med dikotomier som madonna – hora för att detta ska bli uppenbart. En kvinna som uttrycker sin sexualitet anses som mindre värd än en kvinna som undrantrycker den. Så, låt oss spola fram tiden något. Hur pass mycket har förändrats? Tja, inte så mycket faktiskt. Kvinnor har visserligen rösträtt idag, men det är tydligt att kvinnofrågor inte är speciellt önskvärda i den offentliga debatten, annars skulle F! säkert varit mycket mer populära än de är (ironiskt nog anses de för extrema och många menar på att de hatar män. Nej, det gör de inte, bara en patriarkal struktur) . Kvinnor anses inte längre vara mannens ägodel, men i arbetsfördelningen ser vi att kvinnor fortfarande allmänt kopplats till det som anses typiskt kvinnligt, nämligen vård och omsorg. Så vi finner en stor andel kvinnor inom den offentliga sektorn där kvinnor i princip är som moderna pigor. Dessutom har alla dessa yrken mycket låg status och de kvinnor som arbetar inom den offentliga sektorn har mycket lägre lön än inom den privata. I hemmet är det också mer troligt att det är kvinnan som tar hand om barnen och hushållet, så till den grad att man måste införskaffa extra pappaledighet för att uppmuntra män att stanna hemma mer med sina barn. Detta har gjort det ytterst svårt för en kvinna att göra karriär och att ha barn samtidigt. Det blir mest mannen som gör karriär och kvinnan tar hand om barnen för tiden går inte ihop annars.
Sen har ju till exempel kläder och mode. I århundraden har kvinnans kropp objektiferas i västvärlden. Hon har stoltserat naken på många målningar, och även om hon ibland är lite mer rund om mage och höfter och ibland lite smalare, så har hon alltid varit där för att kunna bahaga män när de ser på henne. För att göra kvinnan ännu mer attraktiv för män att se på så har man dessutom introducerat mode så att en medveten kvinna kan göra rätt val i sina försök att behaga. En period var det till exempel brukligt att man spände korsetten så hårt att många kvinnor svimmare på grund av syrebrist när de väl var på dansgolvet. Idag är det fullt acceptabelt att spruta in lite botox här och var, och varför inte en bypass-operation om man tycker att man har lite för mycket fett på magen.
Vad som framkommer är en kvinnosyn som kanske inte är så himla feministisk när den kommer till kritan. Många västerländska kvinnor mår varje dag dåligt på något sätt för att de inte kan uppnå till dagens skönhetsideal. Dessutom har kvinnor fortfarande det ytterst svårt att etablera sig inom yrken som är mansdominerade och med stark intern hierarki som till exempel inom akademin. Även inom industriyrken får kvinnor ofta uppleva patriarkatets baksida, hur välmenat det än är (men lilla gumman, är det inte bättre att jag tar hand om det här?). Dessutom pratar man fortfarande ofta om kvinnan som just ett sexobjekt (hora, fitta…), framförallt inom mansdominerade kretsar. Jag har fattat ett intresse för e-sport, och här är sexismen väldigt tydlig. En kvinna kan inte delta i e-sport, för antingen så är hon a) enbart ute efter sex eller b) saknar det (genetiska) anlag för att kunna utmana män på samma nivå som de själva. Kvinnan har ingen nytta utöver att vara ett sexobjekt, och även när hon är ett sexobjekt så har hon i prinicp ingen nytta. Vi i Sverige kan låtsats om att vi inte längre lever inom ett patriarkalt system, men då lurar vi verkligen oss själva och blundar för de problem som finns, framförallt vad gäller våld mot kvinnor.
Just våld mot kvinnor är ett argument som ofta tas upp av SD:are. De påstår att människor med muslimsk bakgrund skulle vara överrepresenterade, och att detta våld ja, det skulle till och med vara kulturellt betingat på grund av den muslimska kvinnosynen. De kan inte hjälpa det, de är bara så. Det låter skrämmande likt den retorik som många våldtäksmän använder sig av i rätten: ”Jag kunde inte hjälpa det, men är inte mitt fel att hon var så lättklädd”, eller, ”Jag kunde inte hjälpa det, hon sa ju inte nej”. Här flyttar man ansvaret från mannen till kvinnan. Det intressanta i den muslimska världen är att kvinnan måste skyddas från sig själv, för mannen är helt kraftlös och kan inte motstå hennes sexuella kraft. Därför måste man begränsa hennes möjlighet till att kunna sexuellt förföra mannen och detta skulle till exempel vara skäl till varför muslimska kvinnor bär slöjor (trots att slöja inte blev riktigt populärt förrän på 50-talet). Jämför med västerländsk kultur där man tror att mannen har en sådan sexuell kraft inombords att han inte alltid riktigt kan kontrollera den (och samtidigt vill man att kvinnor ska behaga män så mycket som möjligt…). Båda argumenten leder till att män har rätt till kvinnors kroppar, och båda argumenten lägger skulden på kvinnan. Vilket förstås har sitt ursprung i att den judiska kulturen som är patriarkal, där både islam och kristendom har sitt ursprung. Däremot inte sagt att man inte arbetar för kvinnofrågor i muslimska länder. I Turkiet är det förbjudet att få bära slöja och i Jordanien tar man det mycket seriöst att kvinnor har svårt att få en utbildning och komma in på arbetsmarknaden, samt att det sker hedersmord mot kvinnor bland SMÅ, EXTREMISTISTKA grupper. Dessutom är det så att sexuell omskärelse är inte alltid bara bu, som vi gärna vill tro. Det finns faktiskt kvinnor som påstår att deras sexuella upplevelser har FÖRHÖJTS för att de inte längre har någon klitoris. Och våld mot kvinnor, det är ju inte unikt för muslimer. Det ser vi ju också i Sverige med, från svenska män. Nej, då får man istället göra som Schyman och se att problemet med våld mot kvinnor har ingenting med någon specifik kultur att göra, det har mycket att göra med patriarkala strukturer, och det finns det gott om både i Sverige och i övriga delar av världen.
Jimmie Åkesson själv är ett ytterst bevis på detta, då han i sin debatt mot Schyman påstod att det är bättre att låta kvinnor få använda sig av pepparspray och självförsvar. Men vad man gör då är att man bortser från det faktiska problemet: att män tror sig ha rätt till kvinnors kroppar. Alla typer av män kommer fortsätta att våldta så länge som man inte inser att det inte är kvinnans fel att hon blir våldtagen, utan mannens. Jimmie Åkesson gör alltså precis som alla andra och skuldbelägger implicit kvinnan. Visst ska en kvinna kunna försvara sig, men man kommer ju inte åt symptomet om man inte erkänner mannens roll i överfallet. Mannen har ett ansvar att inte våldta. Så enkelt är det och är man för kvinnofrågor är det det som man ska arbeta med.
Och om det där med att gifta bort kvinnor… så har kvinnor faktiskt ganska stor valmöjlighet att kunna ta ut äktenskap om de inte trivs med sin man. De kan till exempel flytta hem igen där de får skydd av hushållets patriarkat, oftast fadern eller någon annan man. (Här i Sverige får kvinnor skydd av olika myndigheter men med inte alltid ett lyckat resultat.) Hedersmord förekommer, men det är fortfarande ytterst ovanliga företeelser, även inom den muslimska världen. Och i Sverige? Ja, vi har haft hela två stycken. Jämfört med allt våld mot kvinnor som har gjorts av svenska män de senaste åren.
Sen, när man granskar SD:s politik lite närmare vad gällande just kvinnor och kvinnofrågor, så ser man ganska snart att SD inte skiljer sig speciellt mycket från Kristdemokraterna. SD vill till exempel värna om kärnfamiljen, för barnets skull. Tyvärr är det så att väldigt många barn föds inom typiska kärnfamiljer bestående av man och kvinna och som far illa. Vad ska man göra åt detta? Det står det ingenting om. Eftersom man också värnar om kärnfamiljen som värdegrund, så menar man också att kvinnans roll är i hemmet, för hu, hur ska ett barn klara sig om det inte finns en kärleksfull moder som vill ta hand om det? Tja, ställ den frågan till alla alkoliserade mödrar, Jimmie.
Vad som framkommer är alltså att det finns gott och ont inom alla kulturer, och man väljer själv hur mycket man vill anpassa sig. Man ska inte lyssna på små extremistiska grupper, för de är just det, små och extremistiska. Ingen har rätt att säga hur någon ska vara, INGEN. Vill man vara en SD:are får man vara det. Jag kommer inte argumentera att man inte får vara det (även om det kan tyckas så, men då måste du kunna separera att partiet är INTE du), däremot så behöver jag inte hålla med om vad det innebär med att vara SD:are och jag kommer alltid medvetet försöka göra detta synligt med till exempel poster som denna. Jag tycker det är viktigt att kritiskt granska all information, och vad som framkommer är alltså att trots att SD ofta uttrycker hur den svenska kulturen är överlägsen andra kulturer (och säg inte att de inte gör det, för de gör de när de menar på att vi ska värna om den svenska kulturen. Då implicerar man att den svenska kulturen är viktigare, för inte säger de att vi ska värna om samisk kultur som till exempel blir helt överkörd med dessa påståenden) och att SD själv till exempel kanske inte uttrycker så himla progressiva åsikter som de vill försöka ge sken av, vad gällande till exempel kvinnofrågor. Jag ser då inte kärnfamiljen som ett ideal, just för att det inte finns något bevis för varför kärnfamiljen skulle vara bättre än alla andra familjeformer mer än att en viss grupp människor har fått för sig detta (i undersökningar framkommer det att barn till lesbiska par har bäst betyg i skolan). SD saknar kunskap både inom psykologi, antropologi, sociologi och statsvetenskap. Dessutom saknar många av deras supportrar kunskap om hur det faktiskt är ställt i muslimska länder. Jag menar, om du ska uttala dig om någonting så får man ju faktiskt ta och LÄSA PÅ. Det är inte så svårt. Ska man referera till att alla muslimer är dumma i huvudet för de följer Koranen, då ska man också vara medveten om att kristna i så fall är lika dumma i huvudet på grund av allt tokeri som står i Bibeln (och nej, det gäller inte bara Gamla Testamentet). TÄNK LITE innan du öppnar munnen. Ingen religion eller kultur är perfekt. Det inkluderar också ens egen. Ska man kritisera andra får man inte bli hemmablind.
Dessutom vill jag avsluta med att mångkultur inte går att stoppa. Människor kommer alltid hitta sätt att kommunicera med varandra. Och det var väl aldrig någon som faktiskt stannade upp och tänkte på hur många IKEA-möbler en turk köpte igår, eller? I Turkiet alltså. Inte i Sverige.
Antropologistudentens Blog 